- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1117

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - »Oäkta»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han räknat upp de tiotusen i goda papper, och tungt stödde
sig mot kontorspulpeten samt betraktade den förkrossade med
ljungande blickar.

— Den bästa, ädlaste männi...

Han fick inte tala ut. Den länge fördämda strömmen af
harm och sorg bröt ut öfver Knuts läppar. Han drog slöjan
från sitt och moderns lif; men på den starke mannens
skakningar, på den darrande stämman märktes väl huru djupa
såren lågo därunder. Där kvidde barnets smärta, där ljöd
ekot af mamsell Malms torra, dödsbringande hosta, där sjöd
ynglingens harm och »oäktingens» förtviflan.

Ström böjde sig som för att taga mot ljungelden i sin
nacke. När Knut slutat, mumlade han blott:

— Min son ... min son ... och sträckte tvekande fram
sina händer ...

— Tillbaka, usling! Tillbaka du, som aldrig ville låta
mig blifva din son! röt Knut. — Jag hjälper dig icke för det
jag är nog olycklig att ha några droppar af ditt blod i mina
ådror, utan jag njuter af att vara rik nog för att köpa din
förödmjukelse öfver att taga hjälpen af mig ...

Med en sista rest af stolthet rätade Ström på sig och
mumlade:

— Jag tar den inte ...

Jaså ... sade Malm och såg på den fallne matadoren
med ett grymt hånlöje.

Ström skalf till. Det kändes honom som om detektiven
redan rört vid hans rockkrage. Han tyckte sig höra
celldörren slås igen, han tyckte sig se en skymt af grå buldan;
han — närmade sig pulpeten och lade tvekande, darrande
sin feberfuktiga hand på obligationerna.

Malm hånskrattade:

— Hvarför tvekar du, förförare? Du kan vara alldeles
lugn för att de äro äkta, de där!

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free