- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1123

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Hvarför icke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en dag, en hel, lång sommardag skulle få vara ... Och hvad
sedan? Vid den tanken var det som om något snört
samman hennes unga hjärta, och hon borrade sitt röda, varma
ansikte djupare ned i kudden.

— Den där Starborg, som Emmy skrutit så mycket med,
den ha vi då inte haft någon glädje af, lät det från sängarna
vid andra väggen.

— Nej, det skall Gud veta; det var, med respekt till
sägandes, en riktig drummel, instämde en annan ung, liflig
kvinna.

— Men, flickor, hur kan ni ...? utbrast lilla Anna, men
tvärtystnade med samma, under de öfriga flickornas stormande
munterhet.

Och hela den långa, glädjerika dagen gick under skämt
och glam och tal om allt, som låg så fjärran som möjligt
från deras tankar. Och ändå hade han, när kvällen kom,
vuxit så oändligt hög och stor i hennes ögon, och ändå
hade hon, då skuggorna begynte falla täta och långa, bundit
hela hans väsen med ungdomens, oskuldens och ljufhetens
hela tjusningskraft.

Först långt fram på den ljumma sommarnatten fick en
och annan i den muntra skaran mod att störa glädjen med
en erinran om tidens flykt. Och de togo godnatt och farväl
de två, och höllo hvarandras händer litet längre än som
strängt taget var nödvändigt, och kände det såsom något
alldeles tvunget att de måste träffas mer ...

Klockan sex följande morgon reste han, för att komma i
tid till tåget. Redan en half timme förut hade hon sakta
tassat fram till fönstret, som vette utåt vägen, och stått där
med små bara fötter och kikat ut vid fönsterposten. Och han
vände sig om när han for förbi och såg dit upp och såg
hvita fingrar hålla fast i kanten af en blågrön, otäckt giftig
rullgardin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free