- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1136

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Kärlekens förhinder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Fru Gyllenborst! Törs jag fråga hvar jag kan få träffa
fröken Jönsson? Det är ett par ord, jag skulle vilja säga henne
i enrum.

Och sedan skulle han, lika lugnt och allvarligt, fatta den
älskades hand, se henne rakt in i ögonen och säga:

— Lotten, du vet att jag älskar dig! Vill du äfven hålla
af mig ett litet grand?

På det viset skulle allt bli godt och bra. Hvilken narr
han var, som inte tänkt på det förut!

Den 24 Oktober kom. Herr Andersson fick sin lön,
levererade böcker och inventarier, tackade herrskapet Gyllenborst
för den angenäma tid, han tillbringat i deras hus, vände sig
därefter till frun och sa’ mycket ordentligt, fast med något
sväfvande stämma:

— Fru Gyllenborst! Törs jag fråga hvar jag kan få träffa
fröken Jönsson? Det är något, jag skulle vilja ... det är ...
hm ... något litet ... jag skulle vilja ... ha henne i ... i
enrum.

Patronessan log:

— Det var mycket ledsamt, ty fröken Jönsson fick lof i
går eftermiddag resa med tåget till Nässjö för att besöka en
sjuk bror.

— När ... när ... kommer hon tillbaka? hviskade den
arme herr Andersson.

— Det vet jag inte så bestämdt. Hon skulle få lof stanna
några dar, om det var mycket illa med brodern.

Herr Andersson tumlade halft medvetslös ut ur rummet
och upp i åkdonet, som förde honom till järnvägsstationen,
köpte biljett, steg på tåget, tryckte sig djupt in i
waggonhörnet, tog upp sin blårutiga bomullsnäsduk, snöt sig och —
grät, grät för första gången sedan hans mamma dog i
nervfeber, då han var bara 14 år gammal ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free