Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Revision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glas och finaste kristall, gardet från Rhen skyldrade med sina
smala, spetsiga bajonetter, kåren Sauterne stod nobel och
genomskinlig som en bleksiktig prinsessa på en hofbal och
Xeresen bröt sig mot facetterna af slipad karaffin, medan
härens nobelgarde, regementet Roederer, ännu höll bivack i
lägret, slumrande på is.
Man »gjorde salong» en stund, medan herrarne togo del
af stridsfältets strategiska dispositioner å korten vid kuverten.
»Gerda. — Konsul Ek.» — Och så den döfve lektorn på ena
sidan och gamle kamrern på den andra om det unga paret.
Ja, den mamma, hon kan ställa det!
Där stod hon själf i moiré antique och något litet juveler,
nätt och jämnt så mycket som passade »därhemma». Mamma
var 44 år, men hade alltid hållit sig på den jämna, bekväma,
välputsade trottoaren af lifvets storgata. Ingen af de knuffar
och stötar, hvilka hotade hvardagsfolket, som med släp och
oro ilade kors och tvärs öfver gatan, hade träffat henne, och
ingen af dem, som stupat i rännstenen eller krossats å
körbanan, hade hört henne till eller stått henne nära. Vid 8 år
hade hon gått i dansskola, vid 9 i pension, vid 16 till altaret
med den första sidenklädningen, vid 21 till altaret med den
förste affärsmannen i staden. Och så hade barnen kommit,
och aldrig hade de heller gjort henne någon sorg. Var det
väl underligt, att hon ännu såg vacker, trettiårig, god och
lycklig ut! Ingen förödmjukelse i hela lifvet, knappast någon
ouppfylld önskan, rikedom och familjelycka, hvad ville hon
mer begära! Nå, hon begärde det inte heller, där hon stod
vid portièren till kabinettet, konverserade muntert och spred
omkring sig detta goda lynne, hvilket ofelbart smittar hvarje
sällskapskrets, i hvars midt befinner sig en värdinna, som
tydligen njuter af att »se folk hos sig», och, lugn för att
aldrig något kan vå på tok i hennes hus, icke låter ertappa sig
med kroppen i salongsfåtöljen och själen i serveringsrummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
