Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Revision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttrycker sitt höga gillande samt vågar en gissning om priset.
Alltid dubbelt, alltid dubbelt, den gode öfverstlöjtnanten!
Konsul Ek har fogat sig i sitt öde och redan inledt en
mycket liflig konversation med Gerda. Yngste
bankbokhållaren, som troget står på ett ben och stöder en athénienne,
ömsar fot, och döfve lektorn anförtror kamrern, att han
»känner sig satans sugen. Han brukar alltid äta klockan två.»
Direktören vid hufvudkontoret är alldeles färdig med sitt tal.
— Men, Gerda då, hvad i all världen kan pappa hitta på?
— — — — — — — — — — — — — — — —
Direktör Strömmer har beslutat att alls inte vara med om
festmiddagen i dag.
Han gick genom matsalen, när han kom tillsammans med
gästerna, och hans öga blixtrade så underligt då det öfverfor
Bacchi ordnade plutoner. Där, just där vid öfre ändan af
bordet hade direktören vid hufvudkontoret stått denna dag i
elfva år: — — »en föresyn inom affärsvärlden ... det öfver
allt beröm stående ... värd och värdinna ...» Och
direktören vid afdelningskontoret, som hade ordet vida bättre i
sin makt, hade svarat, elegant, flytande, ett par gånger, då
där gått åt tre Roederer mer än vanligt, med verklig rörelse.
I dag skulle inte det där talet hållas. Synd på tal! Men
intet enda glas skulle fyllas, filéten skulle slukas af
diskerskorna i köket, och den läckra gösen skulle aldrig ens komma
fram, och Gerda skulle inte sitta bredvid konsul Ek, aldrig mer.
Ty direktör Strömmer hade beslutat sig för att resa bort,
långt, långt bort. När han gick in till sig, hade han kysst
sin hustru och sagt: »Tack för alltsammans, Hedda!»
Hon trodde han menade anordningarna för middagen, och
hon log mot honom ...
Och då han stängde dörren till sitt rum, dröjde hans öga
vid barnen, vid Gerda, Amelie och Augusta. Hvar var lille
Frans? Nå, han var väl ute. Bäst så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
