Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Hennes egen gosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den julaftonen, då ett par svarta ullvantar med tre röda
stickhvarf vid handlofven var hennes enda julklapp, och så —
bet hon samman tänderna och gick och köpte blå
sammetsblus och dyra leksaker till lille Per. Han var ju blod af
hennes blod, och då hon hade sålt sig, skulle väl han ha
likviden.
Och så sa’ grannarna att hon »hushållade illa». När det
talet kom för hennes öron, slog hon ibland upp det stora
familjealbumet på divanbordet och såg länge, länge på en
brudklädd flicka, som bar hennes egna drag. Bruna,
blixtrande ögon, fint mejslade näsvingar, grop i kind och haka,
böljande, krusiga lockar, hög barm, käckt, litet bittert leende.
Och så såg hon på stadskassören, som satt i gungstolen och
njöt sin siesta ofvanpå fläskkotletterna, tjock, fet, flintskallig,
med detta slöa uttryck öfver anletet, som alltid utmärker den
tröttkörde herrgårdsoxen, äfven då han är uppfiffad till
marknads. Och så frågade hon sig själf om hon verkligen begärde
för mycket »till bytes», om den var för stor den mellangift
af ett i det yttre godt, yppigt lif, af sol och glädje för sitt
barn, som hon fordrat för byteshandeln mellan den fagra
bruden i de ljusa tyllvågorna och de 14 lispund viktualier,
under hvilka gungstolen suckade där borta i hörnet. Och
hon tyckte, för att tala med pappa Svensson, att hon
»omöjligen haft råd» att göra det för bättre pris, och så tog hon
ut en ny soarédräkt i crêmefärg, och lille Per fick allt hvad
han behagade önska. Han var ju hennes egen gosse.
Det var ett öfvermåttan klokt barn. När han bara var
åtta månader kunde han redan säga »mamma», och litet efter
han fyllt året slog han sönder trymån i förmaket med ett
vedträ. Å Gud, hvad han var söt!
Fru Palm var lycklig. Hon hade svårt att riktigt bestämma
sig för om Per i framtiden skulle bli ärkebiskop i kräkla och
mitra eller han skulle bli kavallerigeneral eller bara sitt lands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
