Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Genom köld och snö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åter stod han på den skallrande maskinen, åter bar det
fram genom köld och snö. Han visste inte hur han kommit
lös från Maries armar och upp på lokomotivet; men nu stod
han där emellertid med blicken stelt fäst på drifvorna utåt
linien. Plogen skar snabbt de hvita kullarna och kastade
ljusa moln åt båda sidor. Så, just så, obevekligt,
oemotståndligt skar smärtan in i hans bröst. Hu, så kallt därnere
under den djupa snön i den hårda marken! Och där skulle
hans lille Gustaf snart bäddas djupt, djupt ner ... Aldrig
skulle han mera leka »Tåg ut!», aldrig mera skulle hans små
steg klappra öfver golfvet, när han hörde pappa i
förstugudörren ... Aldrig skulle han kvittra sitt: »Kväll, säre pappa!» Åh...
— Hvad var det?
— Ingenting, Karlsson.
— Jag tyckte herr Lindahl skrek till så hemskt ...
— Stå inte och dröm, karl! Jag säger ju inte ett ord.
Elda på bara!
Vid nästa station steg han ut, den tjocke herrn, som rest
ensam i bäfverpels och förstaklasskupé. Hans kusk stod på
perrongen och tog emot honom. Det var ett litet kort tåg,
och föraren hörde och såg allt framme vid vagnarna.
— Hur står det till hemma, Blomqvist? sa’ den tjocke
försteklassaren.
— Godt och väl, brukspatron.
— Frun och barnen friska?
— Ja, jag skulle hälsa så mycket.
Det skar till i förarens hjärta. Han därborta i
bäfverpälsen med egen täcksläde ilade rik, nöjd och glad till ett
varmt, trefligt hem, hans hustru och barn skulle friska och
glada ta emot honom med jubel och öppna armar, men för
honom själf, den stackars förfrusne fattiglappen på den kalla
maskinen, fanns väl i morgon blott en förkrossad mor och ett
litet kallt, stelnadt lik i korgvagnen där hemma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
