Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Mamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pånyttfödelse från topp till tå, och barnet, som lidandet
brådmognat till kvinna, fann sin borttappade, öfverhoppade
ungmötid åter vid sex och trettio år.
Aldrig sätta vi våra egna fördelar och företräden lägre
än då vi väga dem mot utsikterna att få äga den vi hålla
kär. Men Jenny Borg kunde dock icke finna sin ställning
alldeles hopplös. Visserligen var hon ej ung längre, men
han var ju också nära femtio år. Och tydligt intresse hade
han visat henne, och hon såg sig i spegeln och log åt hvad
hon såg, och han var ju icke längre okunnig om att hennes
förmö... Fy, Jenny! Fy! Huru våga tänka den tanken ut
om honom!
Huru såg han då ut, hurudan var han då, denne man,
som så helt och fullt omskapat hela hennes väsen? Det visste
hon inte; hon skulle inte kunnat beskrifva honom, hade det
så gällt hennes lif. Kanske var han hvad människorna kalla
»ful»? Kanske hade han aldrig förmått att fängsla någon
kvinna förr? Hon visste blott att hon var hans, hans
egendom till kropp och själ, och att han lofvat att på genomresan
till Stockholm hälsa på hos sina kära reskamrater.
Blommor på alla bord! Alla dörrar öppna! Ännu finns
här sol och värme. Månne icke eftersommaren kan vara fullt
så ljuf som den knoppande våren? Augusti som Maj? I
naturen och — människolifvet?
Så står han då omsider i deras lilla salong med blommor
på alla bord, med alla fönster öppna. Och Jenny jublar i
sitt inre, då hon ser hur där sitta små rynkor vid ögonen och
huru håret vid tinningarna är grått. Åh, älskling, min
eftersommar skall nog räcka långt in i din lefnadskväll! Icke är
jag väl för gammal för dig, säg!
Så tar han dem en i hvar hand, Jenny och Elfvan, och
ser dem in i ögonen, blygt och förläget som en skolgosse
och med rodnad på sin skäggiga kind: Och så säger han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
