Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Ett sommarminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjort se’n Alma var tolf år, så däri låg ju ingen särskild
»väckelse».
Hennes hjärta slog lugnt och jämnt och hela hennes lilla
organism arbetade regelbundet som verket på en Moraklocka.
Till Kärrlösa anspråkslösa brunn hade hon kommit bara för
att göra sällskap med sin syster, fru Bergström, som blifvit
förelagd att stanna där i sex veckor för svaghet och reumatism.
Syster Alma blef också kvar tillsvidare och badade och
drack »efter hon nu ändå var där», som om hon haft döden
i hälarna. Af bad blir nu en människa fin och snygg, och
de skada ju sällan, men Alma Helin hade en så förträfflig
fysik, att hon inte blef sjuk af allt det illasmakande vattnet
heller.
Ingeniör Fonell, en ljuslagd karl på sex fot och trettiotvå
år, led heller inte just af någon direkt dödande åkomma, men
skulle någonstans vara under sin sommarledighet. Han tyckte
att den lilla enkla flickan med de runda kinderna, den
trefliga figuren och de ljusbruna flätorna såg rätt skaplig ut, och
blef gärna sittande långa stunder med fröken Alma på fru
Bergströms veranda i ett stilla glidande, trivialt samtal, som
hela världen kunnat få höra på; och en del af densamma
gjorde det också, ty ingeniören var en rangerad karl med
god lön, och mammorna lade sina gamla ansikten i de
välvilligaste rynkor de förmådde, när han gick förbi dem med
sitt glas i handen.
Fru Bergström, som hade smått om hvilostunder hemma,
tog sig här den prisvärda vanan af en lång lur hvar
förmiddag. Och som ingeniören och Alma funno det högst
osannolikt att hon därunder kunde bli utsatt för någon skada
eller farlighet, lämnade de stundom sin vaktpost på verandan
och gingo ut i skogen.
Ingenting sa’ han och ingenting sa’ hon, som inte hvem
som helst gärna kunde fått veta, men kanske ni kommer ihåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
