Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Från herrgårdar och färdvägar
- Ett sommarminne
- Willes aftonbön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omedvetet, oemotståndligt. Han blottade sitt hufvud till ännu ett
farväl, det sista för lifvet, och gick långsamt hem till hotellet,
drömmande om små rosenröda fingrar, som en gång höllo
fast i kanten af en indigoblå rullgardin.
*
Willes aftonbön.
Hon var ett litet naivt och enfaldigt lif, men hjärtat
satt där det skulle. I pensionen blef hon efter; men
behöfde mamma någon hjälp i hemmet, var det
Annies händer som bjödos först. Hon spelade sitt pianino kallt,
uttryckslöst som en maskin, men ej på långt när så säkert,
hennes konversation var allt annat än »pigg», och hon
förstod aldrig att »hålla sig framme».
Ändå blef hon gift först af alla i den gamla klassen, och
väninnorna, som »skojat» litet med henne i skolan, blefvo
söta och vänliga i en hast, för att få komma med som
tärnor på bröllopet.
Där var i hennes väsen någonting vekt, mildt, hjälplöst
och barnsligt, som ibland med ens binder män, hvilka pröfvat
på och fått nog af alla andra sorters mer och mindre »sanna
kvinnor».
Nå ja, något lysande parti var det i alla händelser inte.
Gustaf Blom var inte annat än »speditör» med kontor nere
vid hamnen; somliga förmiddagar förtjänade han ett à två
hundra kronor, somliga veckor sjuttiofem öre, och för alla
skulle han ju stå på tå. Men han var käck och glad, sjöng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0476.html
