Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar / 1201 (1903) Author: Alfred Hedenstierna Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Willes aftonbön

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var två röster, en kvinnas och ett barns, deras som
ännu, trots allt, voro honom kärast i världen. Annie satt vid
Wilhelms säng och stafvade före honom hans aftonbön. Tyst,
nu stappla de små läpparna efter igen, och före dem ljuder,
varm och mild ... litet darrande, litet i moll kanhända ...
den kära, kära rösten, som han numera så sällan lyssnar på:


»Gud välsigne och
bevare min älskade
pappa och mamma,
morfar och mormor
och alla människor!
— Gud låte lille Wille
bli en snäll och lydig
gosse, en bra karl,
som hans pappa! —
Gode Gud, välsigna
pappas arbete och
styrk hans krafter, då
han måste sträfva dag
och natt för mamma
och Wille!»

Så hörde han huru
hon böjde sig ned
öfver bädden, huru små
armar slöto sig omkring hennes hals och huru hon hviskade:
»Godnatt, älskling!» Så gick hon åter ut i
hvardagsrummet ... ensam ... ensam ... Huru många aftnar hade hon
inte setat där så!

Men nu satt lille pappa där före henne, och fast hon
aldrig varit något ljus, och visst aldrig blir det heller, kände
hon dock med denna kärlekens instinkt, som är kvinnans
snille, huru det brusade och sjöd inom det breda bröstet,
mot hvilket hon lutade sitt ännu unga, täcka hufvud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>