Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Fröken Agnes' julnovell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fröken Agnes Hedlund, lärarinna i tre ämnen i T:s flickpensions
femte klass, och ännu flera ansågo hennes lektionstimmar som
de »minst fasliga»; men den där tillgifvenheten och det där
intresset ni mena, de vinnas ej gärna helt och fullt med
arbetsfördelningen och de växlande lärarinnorna och de många,
skiftande lärjungeelementen från de himmelsvidt olika
hemmen i en stor stad.
Det var en tid, då fröken Agnes aldrig skulle kunnat
tänka sig på en sådan plats. Det var när ett par, kanske
allt för ljusblå och spaka, men ack så ärliga och trofasta
ögon ofta följde henne med stum beundran, när dessa ögons
ägare hvarje morgon skyndade emot henne med snabba steg
och strålande ansikte vid en viss liten badort på västkusten
för sju år sedan.
Men så kom en tid, då fröken Agnes var mycket tacksam
för sin plats och spände hvarje nerv och använde alla
lektions- och sömnfria timmar för att bli riktigt duktig på
densamma. Det var, när de kanske allt för ljusblå ögonens ägare
försvunnit ur hennes synkrets, kanske allt för hastigt och
utan en stafvelse af det farväl, hvarpå hon innerst i hjärtat
hoppats.
Det påstås att »tiden läker alla sår». Ja bevars, hvad
den det gör; men eftersom »läkköttet» är mycket olika i
olika hjärtan, använder också tiden olika läkemedel, för
somliga timlig nöd, för somliga guld och glans, för andra strid
och kamp, för några — kyrkogårdens gröna tufva. Fröken
Agnes hade nu i sju år i det närmaste kurerat sig med
pliktens snäfva, starka band, som lagt sig kors och tvärs om
hvarje stund af hennes dag, hvarje tum af hennes bröst.
Men detta senaste året tyckte hon att de tryckte alldeles
för hårdt, och hade börjat se sig om efter ett hål i buren,
ett hål, hvarigenom hon möjligen kunde krypa ut, långt bort
från hela pensionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>