Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Lyckliga människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans första känsla är bara förvåning. Redan ligger ett:
»Halloh pappa! Har du inte lagt dig än?» på hans tunga.
Men stämmorna låta så underligt; den ena snyftar och den
andra ber ... Han besinnar sig, en mörk sky far öfver hans
ansikte, och så smyger han åt sidan och kryper, varsamt som
en ung indian, fram under fönstret, där två skuggor skymta.
Och rösterna hviska alltjämt. Hennes röst och pappas....
Då han vid midnatt går upp på sitt rum, är hans ansikte
grått som aska och hans bröst flämtar. Och då han stängt
dörren kastar han sig framstupa på bädden och gråter som
man gråter vid aderton år.
Men på morgonen är adertonåringen man, och ber sin far
att få taga plats på en mekanisk verkstad tills terminen börjar
vid teknologiska institutet. Det vore bra för hans studier.
Då han skall resa hänger han länge, länge omkring moderns
hals. Och länge håller han också pappa i hand, och så
stammar han till sist:
— Var mycket öm mot mamma, pappa!
— Min käre, käre gosse!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
