Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Fröken Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ortens öfriga unga damer ägnade honom föga uppmärksamhet,
då andra kavaljerer funnos att tillgå; omständigheterna rent
af tvingade hans känslor i riktning mot den blåhvita kjol,
han såg ila mellan köket och visthusboden, de små knubbiga
händer han genom fönstret till bagarstugan såg bearbeta
hvetedegen med känsla och öfvertygelse, de blåa ögon, som
allvarligt granskande foro öfver sparrissängarna, när herr Franson
gick förbi trädgårdsstaketet ut på fältet.
Två korta sommarmånader var allt hvad dessa friska,
unga människor behöfde för att lära älska hvarann med all
den kraft, hvarmed man älskar i lifvets vår, innan man fått
eget tak öfver hufvudet eller någon säker utsikt på hvar man
skall taga sin framtida mat.
Karl Franson fann det svårt att inte kunna göra något
annat för den han velat bjuda alla världens skatter, än att
på Klaras framställning då och då lämna henne ett par
kvinnsdagsverken till rensning af jordgubbarna. Men ännu svårare
var det att tala ut, hvad han tänkte och kände. Han låg i
långa, ljusa sommarnätter och satte ihop små bra tal om
fattigdom och ringa ställning och hårdt arbete och stark
kärlek och ett litet arrende i framtiden och att han aldrig
skulle få en glad dag i lifvet mera, om hon inte brydde sig
om honom. Men ännu hade han inte kommit saken närmare
än att han med lif och eld förklarat: »Är det något fröken
Berg önskar: hyllor i mjölkkammaren eller dagsverken i
trädgården, så bara säg ifrån.»
Detta syftade ju inte direkt på ett helt gemensamt lif i
brinnande kärlek, men fruntimmer ha en märkvärdig förmåga
att förstå i alla fall, bara de vilja.
Gamle häradshöfding Kalin dog och vardt begrafven, utan
att någonsin ha gifvit Klara den utlofvade faddergåfvan.
Men nu kom den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
