Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Botad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men äfven därvidlag var Eugenie obeveklig.
Och ett år gick och två och tre, och så en dag kom där
ut ett hemskt, fasaväckande rykte om grefve Eberhard. Det
sades att han påträffat en tjufskytt på sina ägor, tagit korn
på honom och befallt honom stanna vid äfventyr att annars
bli nedskjuten.
Men tjufskytten hade ingen lust att bli behandlad af
grefvens hårda händer och trodde inte att denne skulle våga
skjuta. Och därför gaf han sig i väg med full fart. Men
det vilda raseriet fick makt med grefven, där bredde sig
liksom en röd slöja öfver hans vredegnistrande ögon, och
utan att själf rätt veta huru allt gått till, stod han
ögonblicket därpå med tom bösspipa vid sidan af den blödande
tjufskytten.
I fall som detta lämnade man på den tiden gärna sakernas
rangerande åt parterna själfva, där den ene var fattig och
den andre hade guld nog att betala med. Men här var det
fråga om lif och död, dråpet — om det nu blef ett sådant
— hade därtill olyckligtvis skett vid själfva häradsvägen, och
länsmannen vågade inte förblifva overksam.
Tjufskyttens lif blef räddadt medelst den sorgfälliga
läkarevård, hvarom grefve Eberhard drog försorg, men »framtida
men» skulle skadan medföra, det kunde ej fördöljas, och om
någon tid var grefve Eberhard dömd till tre månaders fängelse.
Någon häktning under rättegången hade naturligsvis icke
ifrågaställts mot en i så hög grad »bofast» svarande; men
nu återstod det att tömma den bittra kalken.
Det var aftonen innan grefve Eberhard skulle fara in till
staden och börja aftjänandet af sitt straff å länsfängelset.
Han satt vid sitt skrifbord, ordnade en del papper, skref
bref och ställde i ordning, som han brukade för — längre
resor. Det hade varit en pinsam stund, då inspektoren varit
inne, fått order och sagt farväl. Trots all sin häftighet var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
