Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Janne Landin och hans två fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Fattas dig något? Jag älskar mitt oberoende. Tycker
du inte det är bra som det är?
Emellanåt reste Janne bort, mest till Stockholm, och roade
sig bland gamla kamrater och ungdomsvänner. Men alltid
kom han densamma tillbaka: älskande, trofast och öm.
Alltid — ända till en gång då det blef annorlunda. Han
hade varit borta länge, mycket länge och när han returnerade
var han fåordig, hade glömt köpa leksaker till barnen, gick
för sig själf, hvisslade och slog af klöfverblommorna med sin
käpp på ett sätt, som visade att hans inre gick i vågor.
Janne var kär, kär för första gången i hela sitt lif vid
fyrtio års ålder!
»För första gången?» Än Sigrid då? Asch! Henne hade
han bara älskat; att vara »kär» är en helt annan sak, det
är att vara från vettet, att i himmel och på jord inte fråga
efter någonting annat än hvad som rymmes inom en enda
kjol, att vara omvriden i hufvudet, ha hjärtat upp och ner
och stå redo att gå i döden för en enda liten vink af ett
enda litet finger.
Föremålet var en förtjusande stockholmska, hvars hela
familj mycket väl kände till Jannes hemlif; men ack, herre
Gud, hvad som är oförlåtligt af en fattig karl och straffvärdt
af en rangerad karl, det är ju bara en liten älskvärd svaghet
af en karl på två millioner!
Det lilla oskyldiga pyret var sålunda, däri lifligt
understödd af pappa och mamma, synnerligen villigt att intaga Sigrids
plats, blott de nödiga formaliteterna iakttoges.
Och Janne suckade och våndades och sa’ till sig själf:
»Store Gud, den som nu inte varit fästad!»
»Fästad?» Ja, men hvad fäste honom då annat än hans
egen vilja? Åh, vik undan frestare! Skulle han så kunna
krossa Sigrids hjärta och hela lif! Skulle han kunna handla
så grymt mot de små, hans eget kött och blod!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
