Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Janne Landin och hans två fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man kan just inte säga så mycket om det; det gäller att ställa
sig så att man får valuta för sina utlägg här i världen, och
den som ger sig i leken får leken tåla.
Men Jannes insats i bolaget tröt förr än ungafruns; då
han var cessionsmässig hade hon ännu en god del af sin
ungdom och nästan hela sin skönhet kvar. Han kunde inte
längre betala. Bien! Då måste hon sälja sig åt någon annan,
som kunde det; barn hade de inga. Och så måste stackars
Janne ännu en gång »förlöpa af ondska och ovilja», och Gud
skall veta att han också kände en hel del af dessa goda
saker denna gång.
Under senare delen af sitt korta äktenskap hade han allt
oftare, allt varmare och vemodigare betraktat Sigrids och
barnens porträtt och till och med besökt dem ett par gånger.
När stormen var öfver kom han åter dit, krossad, förintad
och — fattig.
Ett par dagar gingo; så blef där afskedsfrukost, afsked
från barnen och ett långt, långt afsked från Sigrid. Då han
nu stod därute i den stiliga vestibulen och med blicken mätte
det hem, som en gång var hans, och tänkte på att han gick
ut i världen med två tomma, slappa, vid arbete ovanda,
fyrtiosjuåriga händer, kom där något i hans blick, som tvang
Sigrid att bedja:
— Stanna kvar och sköt egendomen åt ... åt ... barnen!
Då gjorde han det inte; det kändes dock för bittert att äta
ett nådebröd, som han själf bakat. Men efter en halfårslång,
resultatlös kamp för en egen, oberoende ställning, kom Janne
åter, böjde hufvudet för klafven och blef — Sigrids förvaltare.
En gång, när hon satt och skref ut en bankanvisning,
och Janne stod och väntade på den, föll det sig litet tungt
för f. d. dubbelmillionären och han hviskade:
— Sigrid, det här är besvärligt, tycker du ej det, min
älskling? Om du ville tillgifva mig allt, riktigt förlåta mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
