Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Klockarns inackordering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hvilken dans! Där fanns inga unga gubbar, som
tyckte att de »uppoffrade sig» för det de svängde omkring
med de unga damerna. Där fanns inga »skyldighetsdansar»
med »chefens döttrar» och »souschefens fru» och systrar till
honom »som gjort sista supén» och svägerska till honom »som
skref på för sista sparbankslånet». Nej, man dansade med den
man tyckte om, tre, fyra dansar efter hvarann, och om då en
ängslig mamma kallade flickan till sig, så var det inte fråga
om moralkakor att »inte kompromettera sig genom för lifligt
intresse för herr Pettersson». Nej då! »Fläng inte åstad så
du får lungsot på halsen, barnet mitt!» det var hela
förmaningen. Höllo bara tösens lungor ihop, nog blef det bra
med hennes »skick och uppförande» och »rykte» alltid.
Och man dansade och älskade och drack punsch och åt
pepparkakor så man höll på att glömma resa tillbaka till X.,
där den egentliga »balen» skulle äga rum. Men så fick jag
se två flickor, som annars brukade vara de gladaste bland de
glada, stå i ett hörn bredvid klockarmors stora skåp och tissla
och tassla och synas alldeles likgiltiga för både dansen och
punschen och herrarne. Jag gick förbi dem så där
händelsevis, och fick då höra, huru den ena hviskade: »Nej, Lotten,
vi måste ut och se henne en gång till!» och så bar det af ut
på gården ned till en liten ny flygelbyggnad, och där stannade
de unga damerna midt i en snödrifva ett litet stycke från
gafvelfönstret och stirrade på rutan både länge och väl, och då
de slutligen gingo därifrån, hade de försummat både polkan
och kadriljen, och det var ingen ände på deras hviskande.
En åttondedels minut därefter stod jag på deras plats vid
samma fönster, och hvad jag då fick se går aldrig ur mitt minne.
Det var en liten kammare med 25-örestapeter på väggarna,
ett enda fönster och en enkel, öppen spis. På det betsade
furubordet brann en lampa, som bättre skulle passat i en fin
boudoir än i klockarns tarfliga gästrum, och på väggen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
