Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klingande spel, diplomaternas extratåg gingo som skottspolar,
och slutligen löpte hela spalten ut i ett ändlöst galleri, där
spegel vid spegel aftecknade bugande kammarherreryggar
och behandskade händer, som mottogo briljanterade
snusdosor med idylliska får och mysande rococo-herdinnor på
locken.
På detta vis växte det upp bilder, livart Otto vände
sitt öga. Ja, äfven från själfva de stereotypa annonserna
slog verklighetens heta och flämtande andedräkt honom till
mötes. Där rasade kampen för tillvaron i all sin brutalitet
mellan bullrande reklamer på halfva sidor och blygsamma
tillkännagifvanden i petit, mellan alla de olika annonserna,
där handelsmännen utskreko sina varor, där den arbetslöse
tiggde tjänst och den utarmade allmosor. Otto såg den lilla
detaljisten stå i sin tomma butik och med stel blick åse,
hvilken ström af guld som rann in i konkurrentens
kassaskåp, han såg den urspårade i skymningen stiga in på
kommissionskontoret och med försagd stämma falbjuda sitt
arbete, han såg änkan, som lytt och lam låg i sin
vindskupa och huttrande drömde om siffror, tecknade på
barmhärtighetslistan å bokhandelsdisken... Ja, tidningarna, i
dem susade lifvet i hela sitt blinda och planlösa virrvarr.
Kärlekens myrten och orange åkte i bröllopsglam öfver
dödens granris, deputationen på väg till den värdige
medborgaren mötte fångkärran, som förde hans broder till häktet,
lyckans jubelfanfar smälte samman med nödens snyftning
till ett enda, outgrundligt ackord.
Så bragte tidningarna in på redaktionsbyrån en
storstads rikedom på växlande intryck, all dess buller, brådska
och nervositet. Det ringde oupphörligt i telefonerna.
Notisjägare kommo med dagens nyaste nytt. Medarbetarne
dryftade stadens »on dits» öfver sina skrifbord. Med allt
detta vimmel susande genom hufvudet skulle så Otto
författa sin ledare, skrifva logiskt och kallblodigt. Det var
en ytterlig ansträngning för hans öfverretade hjärna och
hans passionerade inbillning. När han ändtligen för sista
gången genomläste den långa, våta korrekturremsan, innan
den lämnades åt tryckeripojken, dansade bokstäfverna för
hans ögon utan inbördes sammanhang som för en ordblind.
Det kom en slapphet öfver honom, som påminde om den
dofva reaktionen efter ett cocainrus, öfverproduktionen af
föreställningar följdes af en tomhet så gränslös, att den
förfärade honom själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
