Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvita som en gubbes. Ja, helt säkert finns det rent af
ingen litteratur, som med en så manlig lust att syna allt
i sömmarna förenat en så ungdomlig och naiv tilltro till
sin egen generations kraft och sitt århundrades framsteg.
Det breder sig öfver dessa verk en stämning, som man trots
ögonblickets vedervärdigheter ständigt hade orsak att ropa
halleluja, som det rent af blott fattades några dagsresor,
innan mänskligheten nådde själfva portalen till det
tusenåriga rike, där fullkomlighetens sol aldrig gick ner, och
»dygd» och »fördragsamhet» sammanbundo jordens
bebyg-gare till en enda samdräktig syskonkedja ... Läser man
denna litteratur, när man själf är ung och mottaglig, smittas
man ovillkorligen af denna klippfasta optimism, och hur
ofta lifvet än sedermera gifver en klara papper på, att
allt här i världen har gått och fortfarande går snedt och
vindt, till fromma för våldet och till glädje för humbugen,
bevarar man alltjämt inom sig en ungdomlig lust att
protestera mot det som är dumt och orättfärdigt och en
ungdomlig illusion af betydelsen af hvar enskild frihetsmans
anspråkslösa dagsverke.
Dessa dubbla ungdomsintryck — af gammaldags
förfining och revolutionär entusiasm — hade utöfvat ett
grundläggande inflytande på Ottos karaktär. Oppositionsmannens
glöd och fanatism parade sig på ett egendomligt vis med
världsmannens sym- och antipatier, och med denna
egendomliga hopsättning af hans väsen var det lätt förklarligt,
att en person som Hessler skulle vara honom djupt
förhatlig. Hvilken bjärtare motbild kunde också tänkas till hans
eget förfinade och komplicerade jag än denna våldsamma
uppkomling, som försvarade sin codex intill dess lumpnaste
skolier förbittradt, hänsynslöst, med ett stenregn af
otidigheter, ja, med öfverhufvud taget hvarje än aldrig så ofin
projektil, som han hittade på sin väg.
Otto hade ändtligen slutat den svassande biografi,
tidningen meddelade öfver Hessler. Mot hans vilja började
hans tanke interfoliera den lästa lefnadsteckningen med alla
de mer eller mindre absurda anekdoter, som i de radikala
kretsarna gingo på den förhatade motståndarens konto. Det
var en hel sådd af giftiga smådrag, som på kaféer och gator
berättades om Hesslers privatlif, om hans ungdomsäfventyr,
husliga förhållanden o. s. v. Otto blygdes öfver, att han
ens lyssnat till detta prat, hopväfdt af rykten och
miss-tydanden, och icke dess mindre iakttog han, att han dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
