Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man, och beundrade lians kraft, hans outtrötteliga kamp för
sina ideal.. . Hon hade barn som hon höll af och ett hem,
där hon vant sig lefva. Och ändock kände hon sig icke
lycklig, men förmiddagar som den i dag förekom det henne,
att hennes fantasi en gång lupit bort med henne, och sedan
dess hade hela liennes lif varit ett långt misstag. Hon hade
längtat till en värld, dit hon ej hörde, och nu hade det gått
henne som en sydländsk växt, omplanterad i ett
berglandskaps hårda luft och karga jordmån. Den växer, känner
tacksamhet mot torfvan, där den står, synes ett tanklöst
öga frodas, men glömmer dock aldrig den helt annorlunda
glänsande blomning den kunnat ernå därnere i yppigheten,
i det varma solskenet...
Men just då fru Ida hunnit denna punkt i sina fantasier,
brukade det ringa på tamburklockan. Hon for upp med
denna olust inför verkligheten, som vi erfara, när en objuden
realitet väcker oss ur våra drömmar. Bestört o såg hon
på vägguret, att det redan var middagsdags. Åter hade
lion drömt bort en förmiddag, och hon sprang till sin spegel,
rädd att icke i sitt yttre finna den stillfärdiga värdighet,
som blifvit hennes andra jag... Det finns speglar, som de
stora venetianska, liksom enkom till för att i all dess glans
återgifva den bländande skönhetens reguliära drag, det finns
andra som de buktiga rococospeglarna, leende frestare till
moucher och puder, till puts och koketteri. Fru Idas
empirespegel var en rigoristisk mentor, som alltjämt kräfde
äldre, mer missklädande moder och lät henne trycka den
tunga hårklädseln allt djupare ned öfver sitt ännu
ungdomliga hufvud.
Vid middagstiden samlades åter den Hesslerska familjen.
Sonen i huset kom hem från sitt ämbetsverk, lade ifrån sig
sin portfölj med något af den varsamhet, med hvilken man
i pietistiska hus lägger från sig bibeln, och satte sig i en
tankfull ställning, som han lärt af sin byråchef, med högra
handens pekfinger vid tinningen. Han hade något vekt och
osäkert i ansiktsuttrycket, som mildrade det ansträngdt
stela och tunga i lians hållning. De båda fullvuxna döttrarna
kommo hem från syföreningar och kvinnomöten och gingo
långa och karlavulna genom rummen. Ändtligen anlände
Hessler själf upphettad af ett plenum i kammaren eller trött
efter en förmiddag vid skrifbordet. Man bad till bords och
spisade förströdt och under tystnad — ensamt fru Ida
syntes njuta af maten — en smula gourmand satt ännu i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
