Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stodo så Otto och Annie leende för att ropa in och med
sitt nya hem förbinda något föremål ur denna stora hvirfvel.
Eller också gingo de efter annonser i enskilda våningar,
där döden gått fram och kvarlämnat något af doften från
sina hvita liljor, eller nöden kräft offer på offer, tills den
helt och hållet splittrat det som var ramen till ett hem.
In i alla dessa störda hem gingo Otto och Annie som
nyfikna spekulanter, mötande dessa familjesorger öfver död
och sköfling med frånvarande och likgiltiga blickar. Vid
bohag, rika på gamla minnen, fäste de nya planer, och på
klaviatyrer, som under åratal haft vanda toner för andras
sorg och glädje, slogo de an melodier om nytt hopp och
ny lycka. Så drar kärleken till bo, själfvisk och sublim,
byggande oförskräckt sitt hus af spillror från död, förtviflan
och undergång.
Andra dagar voro de åter uppe i sin våning och
ordnade. De båda rummen lågo tre trappor upp vid en bred
gata, och i dessa majdagar föll solen in med hela sin vårliga
glans, och solfläckarna satte spektrums grannaste färger på
de ljusa tapeterna. En djup stämning af rörelse och lycka
betog Otto och Annie, blott de trädde öfver tröskeln. Hvad
det var ljust och stilla därinne, och hvad det kändes
förunderligt att där möta från alla håll löften om ett ogrumladt
samlifs ljufva gemenskap af skratt och tårar, arbete och
hvila. De bildade en hel liten värld för sig, dessa tvenne
rum, en värld icke förvirrad och förgrämd som den stora,
men enkel, vänlig och trygg, och dock trots all sin
begränsning rik på allt, som lifvet har stort och högtidligt.
Dagarna skulle komma därinne, icke brokiga som
öfverrask-ningarna ur trollkarlens hatt, men jämna och lyckobringande
som bladen i en gammal, kär bok, där man redan vid
läsningen af den ena sidan ler i tankarna, åt hvad som kommer
på den nästa.
Men när de började flytta med möblerna därinne, blefvo
de uppsluppna och lekfulla som ett par barn. Hvar gång
de stego in i sofkammaren måste de stanna och kyssas, och
de hade tusen infall, när de räsonnerade om allt, hvad det
andra rummet skulle tjänstgöra till. Det skulle på en gång
vara matsal, studerkammare och förmak. Salen
representerades af ett ekbord och några vålastolar, studerrummet
af Ottos skrifbord och böcker, förmaket af en chaiselongue
och ett dörrdraperi, hushållets stolthet, det sista, en äkta
orientalisk kelim, som lyste upp rummet med sina arabesker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
