Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»God natt!» sade hon. Det kom tonlöst, doft, och de
tyckte båda, att hon i stället sagt »farväl».
Så försvann hon i det skumma porthvalfvet, och Otto
vandrade långsamt hem. Han såg ingenting omkring sig,
hörde hvarken steg eller vagnsbuller, utan skred framåt som
en sömngångare. Men nu i natten, när alla nerver icke
längre upptogos af arbetet med dagens tusen intryck, kände
han genom hela sin kropp varsel om undergång, och icke
längre doft och aflägset, men dånande som en ocean, ljöd
för hans öra bruset af dödens flod. Med brustna afskedsord
och tankar darrande som fångelvingar, med buller utaf händer
slitna från hvarandra och sorl af saknad, aldrig stillad, af
kyssar, som inga läppar möta, och famntag, som ingen
famn nå, flöt den genom midnattstimmen från hus till hus,
den långsamt rinnande, isklara Acheron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
