Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Pligten att vara lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
så att säga, på resan genom lifvet med en död
vigt af onödigt bagage, och i »samma mån en
menniska gör sitt släp längre, gör hon sina vingar
kortare». Det är med henne som med
riddaren i sagan, då han begaf sig ut på vandring och
förde med sig en mängd saker, bland annat en
råttfälla, för den händelse mössen skulle oroa ho-
nom om natten, och en bikupa, för den händelse
han skulle stöta på en bisvärm.
HEARNE omtalar i sin Resa till
mynningen af Copperminefloden, att han några
dagar efter det att hans expedition begifvit sig
på väg, mötte en skara indianer, som lade sig
till en stor del af hans egendom, och allt hvad
HEARNE yttrar med anledning häraf är: »Enär
på detta sätt vår packning blifvit ansenligt
lättare, var också följande dags färd mycket
behagligare». ’
»Vi tala», säger HELPS, »om det ondas
ursprung ... men hvad är det onda? Vi tala
merendels om lidanden och pröfningar såsom något
godt må hända till sina följder, men vi medgifva
svårligen, att de kunna vara ett godt i sig sjelfva.
De äro emellertid kunskap — huru skall denna
eljest förvärfvas, så vida icke menniskor varda
såsom gudar och sättas i tillfälle att veta utan att
erfara. Allt hvad menniskor hafva att genomgå ]
torde vara det absolut bästa för dem — alldeles
icke något sådant som ett ondt, åtminstone icke
i ordets vanliga bemärkelse.»
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
