Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Pligten att vara lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
mera begära åt oss? »All slags skönhet», säger
GREG, »har slösats på det hem, som kommit
på vår lott; skönhet, som hänför hvarje sinne,
skönhet, som tillfredsställer hvarje smak; de
ädlaste och älskligaste former, de yppigaste och
skäraste färger, de ljufvaste och finaste
vällukter, de mest smekande och de mest lifvande
harmonier, dagens soliga glans, månskenets bleka
elyseiska behag, sjöar, berg, skogen i sin vårliga
skrud och den oändliga oceanen; ’den eviga snöns
tysta tinnar’ i den ena halfvan af verlden,
tropikernas underbara yppighet i den andra;
solnedgångens rena klarhet, stormens storartade
höghet; allt med ett ord är i obegränsad
ymnighet slösadt på skådeplatsen för vår tillvaro; vi
kunna icke fatta eller önska något utsöktare och
mera fulländadt än det vi hvarje timme hafva
omkring oss, och våra förnimmelser äro så inrättade,
att de samvetsgrant äro tillgängliga för allt. I
öfverflödande rikedom stå alla medel oss till buds
för att tillgodose vår sinliga njutning; och så är
också forhållandet med öfriga element i vår
sammansatta natur. Måste icke den, som fråssat i
en ung fantasis första hänryckning eller njutit af
tankeverldens rika under, erkänna, att förståndet
blifvit minst lika rikt tillgodosedt som sinnena?
Har icke hvar och en, som rätt smakat och
utgrundat mensklig kärlek i dess gryende och
jublande fröjder, tackat Gud för en lycka, som i
sanning öfverstiger menskligt förstånd? Om vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
