Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Hemmets fröjder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
beskrifvit en soluppgång — huru den började
med en svag ljusning, nätt och jemt skiftande af
blätt och guld, och derpå med ens glänste upp
af en smal rand af bländande ljus, som hastigt
växte till halfva solskifvan och derpå till solen
i dess helhet, allt för strålande för att kunna
betraktas — tillägger han: »jag undrar om någon
någonsin förr sett det. Jag tror det knappt.»
Utan tvifvel hafva allt ifrån poesiens första
dagar morgon- och aftonhimmelens prakt väckt
beundran hos dem, som hafva ögon att se med.
Men vi stå särskildt i förbindelse till RUSKIN
derför att han satt oss i stånd att med större
liflighet uppfatta dessa himmelens hänförande
målningar. Såsom han uttrycker det på ett språk,
hvilket är nästan lika lysande som sjelfva skyn,
»förvandlas hela himmelen från zenith till
horizonten till en enda smält sjö, svällande af färg och
eld; hvarje mörk molnbank förvandlas till massivt
guld, hvarje strimma och molntapp till obefläckadt,
rent skarlakan och purpur och färger, för hvilka
språket icke har några ord och själen inga
begrepp — saker, som endast kunna uppfattas,
medan man ser dem; allt under det den öfre skyns
djupa blåa toner smälta genom allt, här visa djup
och renhet och ljus, der åter dämpas af det
genomskinliga töcknets obestämda hinna till dess att
de omärkligt förlora sig i purpur och guld.»
Men i många fall är det i sanning »icke
färg, utan eld», och ehuru tonerna äro rikare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
