Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Naturkunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Vi sänka oss ännu djupare och se då på
dammens botten långsamt glidande klumpar af
gelé, som sträcka ut en formlös arm, hvarthän
de vilja, och med dessa föränderliga lemmar gripa
de sitt rof, hvarefter de veckla sig sjelfva kring
sin föda för att göra sig ett mål af den; ty de
krypa utan fötter, gripa utan händer, äta utan
mun och smälta sin mat utan mage.»
Allt för mänga känna emellertid ännu i
naturen endast det, som vi dela »med ogräs och
maskar»; de älska foglar på samma sätt som poj-
-kar pläga göra — det vill säga, de tycka om
att kasta sten på dem, eller undra, om de smaka
bra till att äta, såsom eskimåerna frågade om
uret, eller behandla dem på samma sätt som
vissa afridistammens medlemmar berättas hafva
j behandlat en afkomling af profeten — de dödade
honom för att kunna bedja på hans graf. Men
vi skola hoppas, att kärleken till naturen
småningom skall, såsom den ock redan är för många,
blifva ett »sant och heligt element i den
menskliga känslan.»
Vetenskapen uppmanar oss att »inträda i
denna katedral, som är lika gränslös som vår
undran, hvars outsläckliga lampor äro solen och
månen, hvars kör äro vindar och vågor, hvars
orgel är åskan och hvalf himmelen.»
Der det oöfvade ögat icke ser annat än
smuts och dam, upptäcker vetenskapen ofta lika
utsökta som rika möjligheter. Den gytja vi på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
