Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
synsfull för den gode, utan fruktan för det onda.
I hvarje ord, gerning, önskan, fruktan — lots,
kamrat, hjelpare, räddare; gudars och menniskors
ära, den bästa och mest lysande ledare, i hvars
fotspår hvarje menniska bör träda och till hans
heder sjunga ljufva sånger, med hvilka kärlek
tjusar gudars och menniskors själar.»
Utan tvifvel finnas äfven här två slags
kärlek: den ena dotter af URANOS, som icke har
någon moder och är den äldre och visare
gudinnan; och det andra dotter af ZEUS och
DIONE, som är allmän och vanlig — men vi
få icke betrakta saken alltför noga.
Barmhertigheten berättar oss ju till och med om
Gur-NEVERE i »ARTHURS död», att »medan hon lefde,
älskade hon djupt, och derför fick hon en god
hädanfärd».
Kärlekens ursprung har sysselsatt filosofer
och tänkare nästan lika mycket som det ondas
ursprung. »Gästabudet» fortsättes med ett tal,
som PLATON på skämt tilldelar ARISTOPHANES, och
om hvilket en kännare af ARISTOPHANES
anmärker, att ingenting hos honom är mera sant
aristophaniskt.
»Menniskonaturen», säger han, »var
ursprungligen icke lik sitt nuvarande tillstånd. Den
ursprungliga menniskan var rund, hennes rygg och
sidor bildade en krets, och hon hade fyra
händer och fyra fötter, ett hufvud med två
ansigten, som skådade åt motsatta håll, sutto på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
