Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Ingen skulle numera med PHAIDROS i PLA-
TONS »Gästabud» kunna klaga öfver, att kärlek
icke har några dyrkare bland skalderna. Tvärtom,
kärleken har förskaffat många bland dem deras
härligaste ingifvelser; ingen finnes måhända
ädlare och skönare än MILTONS beskrifning på
paradiset:
»I tal med dig förglömmer jag all tid
Och älskar lika hvarje dagens stund.
Ljuf morgonfläkten är; ljuf gryningen
Med tidig fogelsång; och ljuf är soln,
Då först hon strålar på vårt sköna land
Från österns bryn, på ört, träd, frukt och blom,
Dagg-glittrande; och välluktrik vår jord,
Då regn mildt fallit har. Ljuf kommer ock
Den kära, stilla qvälln, då natten tyst
Med vemodssångarn, med sin måne skön
Och himmelens juveler, stjernorna.
Men icke morgonflägt, som höjer sig
Med tidig fogelsång, ej sol, som ler .
På detta sköna land, ej ört, frukt, blom
Dagg-glittrande, ej doftet efter regn,
Ej mild och älsklig qväll, ej stilla natt
Och näktergal, ej gång i månens sken,
I stjerneljus, är ljufligt utan dig.»
Ingen behöfver för öfrigt förtvifla om att
icke kunna ingå ett ideelt äktenskap.
Lyckligtvis skilja vi oss från hvarandra så mycket till
våra tycken; kärleck bidrager så mycket till att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
