Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Naturens skönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITI
gen, och detta är ännu mera förhållandet under
natten.
Med skog synes helt naturligt tanken ledas
på vatten. Utan vatten är intet landskap
fullständigt, medan uppöfver detsamma molnen öka
himmelens skönhet. Källan och bäcken, ån,
floden och sjön tyckas gifva lif åt naturen, och
betraktades af våra förtäder i sjelfva verket
såsom sjelfständiga väsen. Vatten är vackert i
morgontöcknet, i den stora sjön, i den glittrande
floden eller strömmens hvirflar, i det vidsträckta
hafvet, det är vackert i alla dess olika former.
Vatten när växtligheten; det kläder slättlandet
med grönt och bergen med snö. Det skär ut
klipporna och urhålkar dalarne samt verkar i de
flesta fall hufvudsakligen genom det milda regnet,
ehuru våra hårdare klippor ännu äro plöjda af
förflutna åldrars ismejsel.
Det uppfriskande inflytande vattnet utöfvar
på jorden är knappt större än det, som det
utöfvar på menniskans sinne. Huru härligt är det
icke att efter ett långt arbetes fångenskap blifva
fri och sitta vid sjön eller strömmen, på
hafskusten och njuta at đ
»En liten brusning i sitt öra,
En sakta krusning vid sin fot».
Anblicken af hafvet väcker alltid hänförelse.
För ett sjöfarande folk är det som ett nytt hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
