Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Naturens skönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
äfven i solsken och skugga. Himlen klarnar
upp, och då solen börjar sjunka i vestern,
antager hafvet en vacker, klar, likformigt azurblå
färg, som snart åter förändras till blekblått för
de närmare och mörkviolett för de aflägsnare
delarne och, då på nytt moln börja samla sig,
upplöses i en arkipelag af klart blått haf och
djupt ultramarinblå öar. I den mån solen
fortsätter sin vandring mot vestern, förändras åter
strandens kullar. De likna knappt samma
landskap längre. Hvad som låg i solen, ligger nu
i skuggan, och hvad som låg i skuggan, ligger
nu i det klara solljuset. Ännu en gång blifver
hafvet likformigt blått, endast fläcktals
förmörkadt af vindstötar, som krusa dess yta, och mot
aftonen, då solen sjunker, blifver det blekare, på
samma gång klipporna, som uppfånga solens
sista strålar, förlora sin djupa färg och på sina
ställen se ut nästan så hvita som kalk, medan
de i sjelfva solnedgången för ett ögonblick åter
glänsa upp med en gyllene glöd och hafvets
färg sjunker till ett kallt grått. Men snart blifva
äfven kullarnes tärger matta, och aftonens
skuggor lägra sig öfver klippor och skog, sädesfält
och ängar.
Detta är emellertid blott en del och en
ganska ringa del af förändringarna under en enda
dag. Knappt två dagar äro för öfrigt hvarandra
lika. Stundtals täcker dimman från hafvet allt.
Stundom åter rasar hafvet, som i dag slumrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
