Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Naturens skönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I21
Naturens barn den själ, som fram i färger blänker
Jord, himmel, allt är tyst — i sömn ej sänkt
Men andlöst, som när känslan står i brand,
Och mållöst, som när tanken djupast tänkt.
Jord, himmel, allt är tyst. Från stjernans rand
Till vaggad våg och stjernomkransad strand
Allt till ett samladt lif sig känner manadt,
Der ej en stråle, ej en fläkt, ett grand
Det fins, som ej fått lif och anat
Den magt, som skyddar allt, liksom han allt haf danat.
Nu ändras himlen — hvilket sceneri!
Hög är din kraft, du storm i nattsvart qväll
— — — — — — Dundrets skräll
På ekot flyger fram från fjell till fjell.
Ej blott från höjden ålkans stämma skallar;
Med tordönstunga talar här hvar häll;
I fosforglans står böljans blanka stig
Och strida skurar dansa öfver jorden.
Nu svartnar det — nu höjer stojet sig,
Som hölle bergen fest vid klippeborden!
Himlens under och skönheter äro
emellertid icke inskränkta till molnen och den blåa skyn
allena, så älskliga de än äro. I
himmelskropparne hafva vi framför oss »det sublimas
ständiga närvaro». De äro så ofantliga och så långt
borta, och likväl synas de, såsom SYMONDS sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
