Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Naturens skönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
slocknade stjernor, hvilka en gång i tiden
sannolikt varit lika lysande som vår sol, men nu äro
döda och kalla, såsom HELMHOLTZ säger oss, att
vår sol skall blifva om några och sjuttio
millioner år härefter. Så finnas ytterligare kometer,
hvilka, fastän blott ett fåtal visar sig för våra
obeväpnade blickar på en gång, äro till och med
ännu talrikare än stjernorna, der finnas
stjerntöcknen eller nebulosorna och de oräkneliga mindre
kroppar, hvilka kretsa i rymden och då och då
uppenbara sig såsom meteorer.
För öfrigt är det icke mängden af
himmelskroppar, som är så öfverväldigande; deras
storhet och afstånd äro nästan ännu mera
imponerande. Oceanen är så djup och vidsträckt, att
den nästan kan kallas oändlig, och så vidt som
vår föreställningsföråga utgör gränsen, är den
det också. Men hvad är väl oceanen i
jemförelse med himmelsrymden? Vårt jordklot är litet
i jemförelse med Jupiters och Saturnus’ jetteklot,
hvilka åter sjunka ned till en obetydlighet i
jemförelse med solen. Solen sjelf är nästan intet i
jembredd med solsystemets dimensioner. Sirius
beräknas vara tusen gånger större än solen och
en million gånger mera aflägsen från oss. Sjelfva
solsystemet rör sig i blott en liten del af
rymden, sväfvar fram mellan idel verldar och
omgifves af många andra system, lika stora och
sammansatta som det sjelft; och vi veta, att
äfven då hafva vi icke uppnått alltets gränser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
