Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Lifvets strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
»I hvilket omätligt svalg kastar sig
emellertid icke själen, då denna verldens sorger
uppröra henne. Om hon då glömmer sitt eget ljus,
som är evig fröjd, och rusar ut i det yttersta
mörkret, hvilket är denna verldens bekymmer,
såsom själen nu gör, vet hon icke af annat än
klagan.»
»Athen», säger EPIKTETOS, »är ett godt
ställe — men lycka är mycket bättre; att vara
fri från lidelser, fri från oro.»
Vi borde söka att städse hålla oss vid
»Detta friska mod,
Hvari det obekantas hemska börda
Och denna oförstådda verldens
Tunga vigt, som trycker ned oss,
Lättas.»
Då skulle vi icke frukta, »vare sig Aristides’
landsflykt eller Anaxagoras fängelse eller
Sokrates’ fattigdom eller Phocions dom, utan anse
dygden värd vår kärlek äfven under dylika
pröfningar.» Vi skulle då i betydlig mån vara
oberoende af yttre omständigheter, ty vi skulle då
finna, att »stenmurar icke äro ett fängelse lika
litet som jernbommar ett stängsel; en oskyldig
och lugn själ tager dem för en eremitboning;
och blott vi hafva frihet i vår kärlek och frihet
bor i vår själ, så njuta vi den frihet, som eljest
endast tillkommer englarne i höjden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
