Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Lifvets strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
med sig en skyddsengel, är för visso en sann
tanke, ty samvetet är alltid på vakt, alltid färdigt
att varna oss för fara.
Vi känna ofta lust att klaga, och dock är
detta högst otacksamt:
»Men fantasin är böjd att ströfva kring
Otyglad, ströfva utan mål och slut
Till varnad, eller af erfarenhet
Upplyst, hon lärt, att icke kunskap om
Gagnlösa, dunkla fjerran ting, men om
Dem, som vi dagligdags framför oss se,
Är vishetens begynnelse.»
Men måhända skulle man kunna säga, att
vi blifvit sända hit till verlden för att förberedas
för en annan och bättre verld. Nå väl, hvarför
skulle vi beklaga oss öfver hvad som endast är
en förberedelse för kommande lycka?
»Hvar sorg, om tung att bära eller lätt,
Tag tacksamt mot, som till ditt bo sig vänder;
Förrän dess skugga har din tröskel mätt
Välkomna den, liksom Marias händer
Förr tvådde Jesu fot på ödmjukt sätt.
Lägg i dess sköt hvad godt och ondt dig länder,
Men utestäng hvar ondska, oförrätt,
Som grumla kan din färd, ty Gud den sänder;
Med upphöjdt lugn som marmorn pryd din själ,
Och snöda lustar du ej der tillstädje,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
