Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Arbete och hvila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
det aldrig tillåter något diktadt eller blott
antaget finnas till för oss, utan att det gör klart för
sig allt hvad vi veta i det moderna lifvets
högsta förfining, i konster, i vetenskaper, i böcker,
hos menniskor, för att skapa förtroende,
verklighet och mål och först och sist, alltid och utan
ände, hedrar hvarje sanning genom att använda
den.»
Arbete tryggar slutligen åt oss hvilans rika
belöning, vi måste hvila för att kunna arbeta väl
och arbeta för att kunna njuta af hvilan.
»Vi måste naturligtvis», säger RUSKIN, »taga
oss tillvara för att vår hvila icke blifver stenars
hvila, hvilka fastän kringvräkta af forsens hvirflar
och träffade af åskan ändock bevara sitt
majestät, men, så snart vattnet är stilla och stormen
rasat ut, låta gräset växa öfver sig och lafvarne
lifnära sig på dem och slutligen plöjas ned i
stoftet... Den hvila, som är ärorik, är stengetens,
der hon ligger på sin granitbädd, icke
stalloxens, der han rufvar öfver sitt foder.»
Då vi gjort vårt bästa, kunna vi utan oro
afvakta resultatet.
»Hvad hindrar», frågar EPIKTETOS, »en menniska
som klart insett alla dessa ting, från att lefva med
gladt hjerta och med lätthet bära tyglarne, medan
hon lugnt afvaktar hvad som kan hända och
tåligt underkastar sig hvad redan händt? Vill du,
att jag skall uthärda fattigdomen? Kom, och du
skall se, hvad fattigdom är, då den drabbat en,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
