Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Menniskans bestämmelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Frid, fridl Han är ej död, han sofver blott,
Nej, verkligt lif hans väsen genomströmmar,
Allt medan här det faller på din lott
. Att dväljas ibland gyckelspel och drömmar.
Han bort har gråtit skuggan af sin natt,
Och hela bråten af de små bekymmer,
Dem menskan fåvitskt som sin sträfvan satt,
Ej grumlar mer hans själ, hans öga skymmer.
Ej mer af jordens feberluft han qväfves,
Ty långt ifrån en verld hans ande häfves,
Som tänker, känner, mödar sig förgäfves.»
De flesta menniskor vilja emellertid icke
tro att
»Vi äro sådant tyg,
Som drömmar äro af, och att vårt lif
Är skuggan blott utaf en dröm.»
I enlighet med den mera allmänna åsigten
befriar döden själen från kroppens hinder och
kallar oss till domens säte. I sjelfva verket
»finnes ingen dödl Hvad som företaller oss som
död är blott en öfvergång; det dödliga
jordelifvet är blott en inledning till det elyseiska lifvet,
till hvilket döden är ingången.»
Vi hafva kroppar, men »vi äro andar».
»Jag är en själ», säger EPIKTETOS, »men släpar
på en kropp.» Kroppen är blott den
förgängliga formen för den odödliga varelsen. PLATON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
