Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
PÅ LIFVETS IIAF.
andar förestälde de sig sväfva omkring i
luften, i hafvet och på landet. Genom
menniskooffer tänkte de sig kunna förmå
dem att ingå i sina afgudar, och de höllo
före, att de ingingo i djur och plantor.
Gudarna tillskrefvo de alla sina egna
onda passioner, och dyrkan af dem var
på det högsta förnedrande. Att vara
grym, falsk, liderlig och till det yttersta
föraktlig var att vara gudalik. Genom
vidskepelse och vantro förtrycktes folket
af presterna. Medelst tabu — förbud mot
oheligt bruk—hindrades synnerligen
qvinnorna från många naturliga rättigheter
såsom att äta tillsammans med sina män,
att äta fisk eller frukt af många slag
o. s. v. Genom trolldom hölls folket i
beständig fruktan — en fruktan så
allvarlig att den stundom medförde döden.
Genom menniskooffer vid en mängd olika
tillfällen, synnerligen vid en höfdings
död, jagades folket åt bergen, till dess
faran var förbi. Dock fingo många släppa
till lifvet. Föräldramord, barnmord,
liderlighet, krig voro vanliga. En qvinna
sade en gång till en missionär: "Jag har
haft tretton barn och har begraft dem
alla lefvande. O, att Ni hade kommit
förr och lärt mig det, som bättre är!’1
Ja, och hade det icke varit för den kristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
