Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
jag bor, är tämligen nytt, stort som ett kastell och
rymmer väl ungefär ett tredje klassens pastorat.
Man kommer in genom ett portvalv på den
cementerade och kringbyggda gården med ingångar ända
till F. — Sträcker man på sig, ser man möjligen en
fyrkantig himmelsbit, stor som tyg till ett
blusliv, men himmeln tycktes längre borta än vanligt.
Det hela verkar en brunn, och jag tänker stundom
på Josef och de ovänliga bröderna.
Vi bor fyra trappor upp, men hiss finns inte,
det är ett hus för någorlunda medelklassen.
Folk-säger, att det skall vara nyttigt att klättra i trappor,
och det gör väl, att man aldrig går hem i onödan.
När jag slutligen praktiserat mig och mitt
bagage uppför alla fyra trapporna, sjönk jag
andfådd ned på nedersta vindstrappsteget. Ingen hörde
mina knackningar på köksdörren, då hamrade jag
löst i ett anfall av raseri, så att hela huset vaknade.
— Är det Elisabeth? hörde jag innanför.
— Ja, du kan väl begripa, att inga anständiga
människor för ett sådant liv eller kommer så här
dags.
— Ja, visst är det Elisabeth, sade jag, öppna!
Det gjorde de äntligen, men då förstod jag
deras tvekan, ty de var allasammans mer eller
mindre klädda i nattdräkter och papiljotter. Jag
måste skratta: detta var alltså Norrtullsligan,
civilisationens utpost i Vasastan! Men jag kände,
att jag skulle trivas med den. Det var tur för mig,
att den ena medlemmen av denna glada och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
