Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Naturligtvis var det aldrig notarien, fast nog vore
det likt en karl att vilja ställa till oro i hönsburen
vid den här tiden på dagen.
Strax därpå flög jag till vid ett annat gällt
nödrop:
— Flickor, klockan är tjugu minuter över åtta!
Jag stod alldeles stum inför det oväsen, som
följde. Det var som om en cyklon skulle dragit
genom rummen. Kaffekoppar och sockerskål
virvlade fram ur en byrålåda, smör och bröd
slungades fram ur ett hörnskåp i köket, Baby kom
skvalpande med kaffet och allasammans bredde sina
byråsmörgåsar i rykande fart och skållade sig på
kaffet, medan de samtidigt på ett obegripligt sätt
provade på hattarna framför speglarna. Strax efter
halv nio ramlade de av med kapporna trädda på
ena armen och handskar, väskor och ljusröda
smörgåspåsar i händerna. Det blev så plötsligt
tyst, att jag studsade.
Medan jag nu väntade på stadsbudet, värmde
jag en panna vatten och ställde mig att diska av
frukostkopparna i köket. Det var första gången och
blir nog inte den sista; mitt öde har alltid varit
intimt förbundet med diskbaljan.
Nu kom verkligen notarien. Jag sköt till
köksdörren och flög upp på vedlåren, så att jag kunde
kontrollera genom glasrutan i dörren vad han tog
sig till. Som jag anat, gick han inte direkt ut i
tamburen, utan tog en lov genom våra båda rum.
Han förstod ju inte annat, än att allasammans hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
