Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
sig utmärkt och sade, att han känt igen mig på
långt håll.
Det är något obeskrivligt med chefen. Inte bara
det att han är en stor och glad syndare, men det
att han hos mig verkar en sådan lust att vara
så förtjusande och förledande, som han skulle
vilja ha mig. Ibland kan jag tänka: »ack, om jag
kunde gå vackrare klädd än den vackraste för att
lägga honom på knä för mig, om jag hade kjolar,
som rasslade som ett lågt skratt, små skor från
Sjöbergs att förälska sig i och spetsar och plymer
och tvålar för tjugufem kronor stycket.
Då skulle han älska mig.»
Då–-
Han stannade och började prata. Han såg inte
alldeles så bra ut som vanligt, men snällare och
litet ledsen. Och när en man är det, måste han
ögonblickligen tala om det för en kvinna helst
under de trettio.
— Vet fröken, sade han, jag är nedstämd och
känner mig ensam och i behov av sympati.
— Jag ser det, sade jag.
— Gör ni? Ja, jag kunde tro det. Vill ni inte
vända om och gå nedåt med mig? Jag kan behöva
ha någon bredvid mig, som alltid är glad och pigg,
annars kan jag inte plöja genom stån denna
rysliga kväll med behållen yttre och inre jämvikt.
Tänk att jag tror, àtt ni kunde känna er harmonisk
om ni än vandrade Drottninggatan en slaskig
söndagskväll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
