Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
länge och tackade mig, för att jag givit honom
en sådan trygghet med min närvaro.
— När ni, sade han, blir gammal en gång, blir
ni en av de där litet fetlagda matronorna, som
alltid finns hemma, när man söker dem, och som
sitter i en stol vid fönstret och ler mot
människorna och ger råd, men bara när man ber om.
Då det hänt något ohyggligt, då man mördat, då
mar. inte vågar vara i sitt eget sällskap, då tänker
man först på er och går raka vägen och lägger sitt
huvud i ert knä. Ni stryker då över håret och
säger: Stackare, gråt; jag ser att du har det svårt,
men nu skall vi tänka ut vad som är bäst att göra.
Jag var förfärligt förvånad över chefen; nog att
jag sett många män i deras sentimentala stunder,
då de är värre än någon av oss, men jag hade inte
trott det om min häradshövding. Naturligtvis var
jag också smickrad, men jag skulle uppskattat
honom mera, om han icke druckit så mycket av
Bellios vin.
Det var ju rätt sent, när jag kom hem, så jag
gick tyst. I Babys och Emmys rum såg jag från
korridoren ett ljus fladdra mystiskt av och an,
och när jag kom i dörren, mötte mig en rörande
syn.
Baby i utslaget hår, i underkjol och ett litet
vitt spetsliv dansade tyst och andäktigt boston
med en tänd lampa i ena handen, som hon log
mot och gav ögon — o, kvinna, kvinna — —!
Jag stod tyst och tänkte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
