Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
— Seså, var inte ledsen, tänk på mig, mig har
ingen bedragit en gång!
Vi skulle sluta klockan ett på kontoret, och då
hade jag stämt Putte dit, för han ville ut och
handla sedan.
När jag kom till byrån på morgonen, tyckte jag,
att städet och herrarna skulle se på mig vad som
hänt kvällen förut, och jag bävade för att möta
chefen. Men han såg så fryntlig och obesvärad
ut, att jag trodde han glömt alltsammans.
Nå, det märkte jag då, att han icke hade gjort.
Hela förmiddagen kämpade vi en tyst och
förtvivlad kamp, han ville gå vidare i texten, jag
ville förhindra det, julfriden var tillräckligt
omskakad ändå. Blir han inte bättre, kan jag
omöjligt ha mina ringar på höger hand mera. Det
gör för otäckt ont, när han lägger till med all sin
styrka.
Klockan blev ett, och häradshövdingarna gick på
slaget efter att ha tittat in i mitt rum, där chefen
befann sig och önskat god jul med ett menande
leende, som jag skulle velat slå dem för. Jag hade
ju stämt möte med Putte, men den slarven dröjde,
så jag tänkte gå ned och vänta i porten, för att
bli av med chefen, det förstod jag inte var att
tänka på.
Han vimlade omkring mig och fann på alla
möjliga frågor att uppehålla mig med: vad jag
skulle göra under juldagarna, om jag hade tänkt
på någon present åt honom, om jag ville gå ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
