Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
vi, som knappt har tid att manicurera oss, mycket
mindre att ha högre intressen, genomsnittligt är
så mycket trevligare och roligare. För det är vi.
Jag tycker vi är riktigt angenäma och resonabla att
ha att göra med. Vilket nu inte är fallet med alla
kvinnor.
— Ja, sade Eva tankfullt. Men kom och säg
det. Kontorister! Folk ser alltid en hägring av
stärkkragar och vaxduksärmar, bläckfläckar,
bort-kommenhet och okvinna. Vi är rosor, som
blommar i det fördolda, men om folk visste, hur vårt liv
gör oss visa och anspråkslösa, rådiga och tåliga,
skulle vi allt bli kolossalt eftersökta.
— Tror du? sade Baby litet patetiskt.
— Visst tror jag. Jag anser, att man som
kontorist speciminerar utmärkt för äktenskapet. Mycket
bättre än som familjeflicka. För familjeflickan är
vanligen ett litet våp.
— Och du har hunnit så långt i livet och vet
inte, att det är sådana männen sätter högst, sade
jag för att retas. Vet du inte, ditt lilla nöt, att
männen älskar kvinnor, som icke har förstånd att
stiga på spårvagnen på rätt sida eller lära sig
övergångar och att polettera sina reseffekter ?
— Det är inte precis m i n erfarenhet, sade hon
med ett litet hemlighetsfullt leende, som gav mig
anledning att tro, att något verkligen höll på att
hända. Jag höll på att fråga, men tänkte: — Jag
får väl veta’t sedan.
Så vek hon omigen plötsligt av från ämnet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
