Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Det gjorde jag, och han kom vid halv niotiden.
Jag öppnade tamburdörren för honom med en
andakt, som jag hoppas märktes i mitt väsen. Det
förvånade mig nästan, att han såg ut som en
vanlig människa. En man, som av ren godhet
gav oss något utan att i gengäld fordra vårt arbete,
eller några andra rättigheter över vår person! Som
av sig själv tänkte på, att vi hade det strävsamt
och knaggligt och gjorde sig någon möda för oss!
Han måste vara beskaffad på ett alldeles särskilt
sätt. Men jag känner mig glad, att han finns, och
när jag är bitter, skall jag tänka på honom.
Det blev en lång undersökning. Jag måste svara
på doktorns frågor, Emmy orkade inte. Resultatet
blev, att hon borde till Sabbatsberg ofördröjligen
och opereras. Ryggvärken hade varit symtom för
ett farligt inre lidande.
— Ja, det är ett ledsamt fall, men inte ovanligt,
sade doktorn. Det är det onaturliga stillasittandet,
som kvinnans kropp särskilt inte är skapad för, och
så överansträngning och klen kost. Hon skulle
bara sökt hjälp förr. Jag förstår inte, att hon dröjt
så länge, ty alldeles säkert har hon haft det svårt.
— Jag förstår det, tänkte jag.
— Blir hon aldrig bra, tror doktorn?
Han svarade, att det vågade han inte yttra sig
om. Och så såg han på mig och sade:
— Fröken ser inte så förfärligt kry ut själv.
— För all del, sade jag, jag är så ny i yrket, så
jag har ingen rätt att vara det minsta dålig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
