Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
dagligen. Men utan att de säger något, läser jag
i deras ögon, att de ser och förstår, och att detta
var just vad de väntade. De har ju sett samma
skådespel med smärre varianter upprepas för
varenda söt flicka, som varit på kontoret — och andra
har här förmodligen aldrig funnits. De har varit
med om begynnelsen upp till kulmen och
avvecklingen. De måste väl slött vämjas vid det hela
och finna mig beklagansvärd med en randning av
komik, alldeles som jag ser mig själv — ibland.
Häradshövdingen själv beväpnar sig med
tålamod och överseende inför betänkligheter, som han
betraktar som en förlåtlig atavism, den där snart
skall vika. Det finns dock ögonblick, då han är
allt annat än tålmodig. Då kan han svepa om mig
med passion, så att jag nästan mister balansen,
men då kan han också bli ond och svära på att han
skall ha mig i alla fall, hur stram jag än gör mig.
Jag stram!
Jag slutade upp med att gå till kontoret på
eftermiddagarna, då tog han sig för att ringa
hit och kommendera ned mig.
Jag är ensam hemma nu, och jag vet, att om
tio minuter skall han ringa. Han skall säga något
om ett angeläget brev, som måste sändas av i kväll,
jag skall svara, att jag kommer, så skall jag ställa
mig framför spegeln och kamma om mig, mitt hår
skall gnistra och vrida sig under kammen i ett
trotsigt humör, och när jag möter mina ögon, skall
de blänka farliga och svarta, medan kinderna är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
