- Project Runeberg -  Norrtullsligan och andra berättelser /
22

(1930) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrtullsligan - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i o

Elin Wägner

tänkte jag, att nu är det jag, som ger alltihop tusan till
måndag morgon.

När jag ätit middag, gick jag och hämtade Putte,
som är inackorderad på Östermalm hos en änkefru
tillsammans med tre, fyra andra skolpojkar. Jag
underkastade mig för hans skull två olika biografer och
konditoriet och vandrade sedan hem med honom och
satte honom vid läxboken. Sedan plaskade jag hem
stuptrött i duggregnet med våta kjolkanter, just som
alla människor strömmade till teatrarna. Men för mig
var det att proviantera för söndagen i magasinet och
slutligen knoga uppför trapporna.

Hemma var allt dödstyst; först när jag gick in i inre
rummet efter tändstickorna, upptäckte jag en sak på
soffan. När jag gick fram och lyste på den, fann jag
att det var Emmy, utkramad, livlös, själlös, omöjlig att
få ord ur, och jag blev alldeles förfärad.

»Hon är slut», tänkte jag, »kan bestämt aldrig sköta
sin plats mer; vad skall vi göra åt henne ?» Jag väntade
och väntade, men ingen kom. Jag stod där vid
fönstret och såg lamporna tändas en för en i alla fönstren
i borgen, så att huset slutligen liknade ett kritslott vi
hade hemma, som vi satte ljus i, och så lyste det genom
gluggarna. Mittemot i våningen brann en brasa och en
rödskärmad lampa. Där var det hemliv, med en
gammal herre och en gammal fru och något, som liknade
barnbarn, kring ett bord med äpplen och nötter. Det
var som att vara på en mörk parkett och följa med
handlingen på en upplyst scen; handling var det icke
mycket av, men värmen kändes tvärs över gården, och
stämningen. Mitt hjärta ropade helt omotiverat på
någon, som jag aldrig tänker på, men som jag en gång
hoppades jag skulle få ha barnbarn med.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/liganoab/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free