Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrtullsligan - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•N orrtullsligan
23
Det är något obeskrivligt med chefen. Inte bara det
att han är en stor och glad syndare, men det att han
hos mig verkar en sådan lust att vara så förtjusande
och förledande, som han skulle vilja ha mig. Ibland
kan jag tänka: »ack, om jag kunde gå vackrare klädd
än den vackraste för att lägga honom på knä för mig,
om jag hade kjolar, som rasslade som ett lågt skratt,
små skor från Sjöbergs att förälska sig i och spetsar
och plymer och tvålar för tjugufem kronor stycket.
Då skulle han älska mig.»
Då–-
Han stannade och började prata. Han såg inte
alldeles så bra ut som vanligt, men snällare och litet
ledsen. Och när en man är det, måste han
ögonblickligen tala om det för en kvinna helst under de trettio.
»Vet fröken», sade han, »jag är nedstämd och
känner mig ensam och i behov av sympati.»
»Jag ser det», sade jag.
»Gör ni? Ja, jag kunde tro det. Vill ni inte vända
om och gå nedåt med mig? Jag kan behöva ha någon
bredvid mig, som alltid är glad och pigg, annars kan
jag inte plöja genom stån denna rysliga kväll med
behållen yttre och inre jämvikt. Tänk att jag tror, att
ni kunde känna er harmonisk om ni än vandrade
Drottninggatan en slaskig söndagskväll.»
»Ja visst», sade jag, för jag tyckte inte mina
stämningar och lynnesskiftningar angick honom.
»Men i själva verket finns det något som heter
söndagsleda», sade han undervisande.
»Gör det?» sade jag.
»Vet ni inte det?»
»Har inte råd eller tid och vill inte heller», sade jag
käckt. (Ty det är en kvinnas bästa trumf att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
