Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrtullsligan - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•N orrtullsligan
23
skulle han ha lagt sitt huvud mot min axel som ett
barn. (Han kan ju försöka under kontorstiden.)
»Det är så otryggt numera i världen», sade han,
»med den tomma himmeln, och ingen där att förbjuda
en något för ens eget bästa.»
Jag frågade, hur han visste att himmeln var tom.
»Nej, det vet jag inte», svarade han, »men vad jag
vet är, att ’hissen är tills vidare avstängd’, som det
heter.»
»Ja, så får man gå i trapporna.» — Och på det viset
höll vi på.
Gud skall veta, att jag inte sade några djupsinniga
saker, jag satt mest bara och smålog så världsvist jag
kunde. Men när vi skildes, stod han länge och tackade
mig, för att jag givit honom en sådan trygghet med
min närvaro.
»När ni», sade han, »blir gammal en gång, blir ni en
av de där litet fetlagda matronorna, som alltid finns
hemma, när man söker dem, och som sitter i en stol
vid fönstret och ler mot människorna och ger råd,
men bara när man ber om. Då det hänt något
ohyggligt, då man mördat, då man inte vågar vara i sitt eget
sällskap, då tänker man först på er och går raka vägen
och lägger sitt huvud i ert knä. Ni stryker då över
håret och säger: Stackare, gråt; jag ser att du har det
svårt, men nu skall vi tänka ut vad som är bäst
att göra.»
Jag var förfärligt förvånad över chefen; nog att jag
sett många män i deras sentimentala stunder, då de är
värre än någon av oss, men jag hade inte trott det om
min häradshövding. Naturligtvis var jag också
smickrad, men jag skulle uppskattat honom mera, om han
icke druckit så mycket av Bellios vin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
