Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrtullsligan - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•N orrtullsligan
23
Jag vände mig om. Hans röst lät trött, och i hans
blick läste åtminstone jag besvikenhet och vemod.
Och så gjorde jag om intet alltsammans.
Jag gick rakt mot honom och smög mig av fri vilja
i hans famn.
»Elisabeth, jag visste ju det!»
Jag vet inte, hur länge vi stod så, till slut viskade
han något i mitt öra, som gjorde mig alldeles kall av
en rädsla, den jag aldrig känt förr.
Och jag flydde min väg, innan han fick tid att
sansa sig, besinningslöst, med bultande pulsar.
Darrande som en galvanisk groda gick jag hemåt
och tänkte:
»Vart skall det ta vägen ?»
Och min själs ögon såg honom i sin bil på väg till
något pokerparti och läste hans tankar: nu behöver
jag bara hålla ut litet till så–-
Mitt i alltihop kunde jag inte låta bli att skratta åt
Eva sedan på kvällen. Hon gick som en
sömngån-gerska omkring i rummet, utan att märka mig, utan att
tänka på var hon var, eller vad hon gjorde.
»Eva!» sade jag slutligen. »Vakna!»
Då for hon upp och såg på mig med ögon som solar.
»Ska ... ska jag häkta upp din klänning?»
»Tack!» sade jag darrande. »Nej, men du skall sitta
här vid min säng och låta mig gråta i fem minuter,
för jag är så olycklig, och det är visst bara en
händelse, om det går väl för mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
